FRÅN KOH LIPE TILL KUALA LUMPUR

Sista dagen på Koh Lipe.

Det blev ju ett abrupt slut, men så är det ibland. Packad och utcheckad från rummet.

Helt otroligt!!!! Tittar åt höger och ser en tom Pattaya Beach..... Ofattbart, jag kunde inte tro mina ögon. När jag visade bilden för tjejerna på massagen sade de att det såg ut precis som under monsunsäsongen.... Kanske det är då man ska åka till Lipe..... :)

Fast när jag vände på huvudet var det bara att konstatera att allt var precis som vanligt ;D

Jag tycker så otroligt mycket om Koh Lipe..... Denna så fantastiska lilla pärla längst ner i Thailand. 

Tänk er själva att ta av flip-flopsen, sanden är underbart vit och den är så fin att det känns som man trampar i potatismjöl....... vilken känsla för en frusen själ från norden..... Och det är ju det vi alla vill uppleva när vi söker oss hit.... 

Varför, varför låter de ön förstöras???? Tänk att deras så fullständiga begär på pengar får förstöra något så vackert..... Självklart är det inte ett enkelt problem att lösa, men det går om de som styr bara vill...  Framförallt med långsiktigt tänkande inte bara att få ut så mycket pengar som möjligt just nu, 

Ska det gå som en av de invånare jag träffade, det är ingen jag nämner överhuvudtaget i den här bloggen, som var helt övertygad om att Lipe är slut om 5 år..... Kan undra jag om det ens tar så lång tid. Vet inte ens om jag vågar åka tillbaka efter vad jag skriver nu. Men vi kan inte komma ifrån att allt fler turister talar om maffian som styr ön.

Alla dessa longtailbåtar som åker fram och tillbaka hela dagarna och sprider en dieseldoft som inte är av denna värld och man tror att man ska bli förgiftad. De för ett oväsen som gör att det är svårt att sitta och tala med varandra på stranden. Lägg sedan till alla speedbåtar och fraktbåtar som också kommer. När alla sedan lägger till fyller de upp det mesta av stranden så det är svårt att hitta en plats att bada. Och förresten, om man tänker efter, hur fräscht är det att bada i allt det här? 

En bit utanför Varin och Bundhaya är avspärrat för båtarna så man ska kunna bada, och antar jag spara naturen. Men det skiter en del fullständigt i och kör in  med ett hånleende. Eftersom jag bor nära Varin ser jag det tydligt hos dem, de har stor omsättning på folk.

Man måste också inse att allt det här förstör ju reven utanför. Korallerna dör och fisken försvinner. Den härliga snorklingen har förstörts på bara 1 år. Man kan inte skylla allt på tsunamin…..  

En pir är kanske inte så vacker men det måste innebära mindre påfrestning på den närliggande naturen och båtarna behöver inte ankras eller inte in till stranden. Jag kan förstå att sea gipsys motsätter sig, de mister ju de 50 Bath/person alla ska betala när de kommer, vilket är en stor del av deras inkomst. 

Som vanligt frukost på Z-Touch och efter det gick jag bort till Friends Tour, och köpte biljett till speedboaten klockan 16.30. Den här kostar 1150 Bath.
Tigerline ska tydligen inte gå längre från Lipe till Langkawi utan det är bara speedbåtar. Jag bokade också ett hotell i Kuala Lumpur. Inte det där med 5* utan ett som det inte gör så mycket om jag inte hinner fram till.


Båtarna går vid 10.30 på morgonen och 16.30 på eftermiddagen och de kostar runt 1000 Bath, någon mer någon annan mindre. Kolla vilken terminal de går till på Langkawi eftersom det finns 2 olika för speedbåtar. Den ena ligger närmare Pantai Cenang men båda har ungefär samma avstånd till flygplatsen, cirka 20-60 minuter beroende på trafik. Det finns även en färjeterminal i "huvudstaden" Kuah. Att åka till Kuah är bäst om man ska vidare med en annan båt eller har sitt hotell där. 


Bilderna är från Lipe Walkingstreet

Det här är Oat i hennes lilla "Friends Tour Koh Lipe" som är både Book Café och Travel Agency. Oat var en av de första som öppnade butik här på Koh Lipe och är både oerhört trevlig och full av information, seriös information, om dina resor. 


I den lilla bokaffären kan man köpa böcker men också lämna in utlästa böcker som man vill bli av med, eller byta till en annan bok. Och det allra bästa om du köper en bok och returnerar den får du halva beloppet tillbaka. Hur bra är inte det!!! Så det är bara att läsa på :D 


Affären har och också lite souvenirer som Oats egenhändigt målade T-shirts. Här blir det ingen massproduktion du går omkring i. Det finns också magneter, nyckelringar med mera och vykort som efter de är skrivna kan stoppas i den absolut sötaste brevlåda jag någonsin sett.


För att komma hit går du bara rakt fram ett par hundra meter på "Lipe Walkingstreet". Det ligger i "backen".

Jag bara älskar brevlådan, håll utkik efter den. Men nästa år kan den ha en annan färg, för som Oat sa man måste ju förnya sig ;D

Oats syster som kan vara den ni först stöter på när ni kommer hit.

Och lilla systerdottern, ett riktigt litet charmtroll :)

Så var det då dags att säga hej då till Oat. Tyvärr har jag inte hunnit tala så mycket med henne som jag ville göra. Men det blir inte alltid som man vill.


Nu kom det ett svårt val igen, sol eller massage?? Det kan inte hjälpas, det blev massage. Vilka I-landsproblem man måste brottas med ibland…. 
En liten tupplur är aldrig fel :)

Det blev thai den här gången också. Här stretchas det ordentligt, tro mig... Mörbultad och nöjd.

" Larsson Walkingstreet"

Det är det andra massagestället på höger sida, när man kommer från stranden, som rekommenderas varmt. Det är aldrig lätt att veta på vilket av alla ställen man ska ta sin massage men det här är väl beprövat.

 Den här tjejen gjorde min franska pedikyr.

Och här är tjejen ni ska hålla utkik efter :)

Skynda, skynda....Klockan 13.00  börjar proceduren in-checkning till båten. Bort till Immigration för att lämna passet för stämpling och inte nog med det de behåller passet. Jaha och så var det visst inte så bråttom. Men de talade i alla fall om att jag får passet när vi kommit till Langkawi. Det visste jag ju om sedan förra gången men en förändring har i alla fall skett i och med att de talar om det numera.


Några sista timmar sol skulle jag hinna med i alla fall :) Men först i och fota  Nemo till barnbarnen. Det var vad jag trodde. Jag hinner inte ut, det är ebb, förrän jag sätter foten rätt i en sjöborre!!!! Det är tur att jag tränat så mycket på smärta med massagen för fy sjutton så ont det gör. Jag vet knappt hur jag tog mig in till land. Fick hjälp av ett par killar på en longtail att ta mig upp. 


Sedan tog stora maskineriet igång. Italienare, Thailändare och var de nu kom ifrån ställde upp. Och inte minst 4 helt underbara svenska tjejer. Ännu fler passerade för att tala om att de hade gjort detsamma, -titta jag har flera kvar i handen, - jag har så många kvar i foten..... Ett tag trodde jag till och med folk skulle ta upp sina kameror och fota eländet ;D


En av italienarna frågade om jag visste något om meditation och ja det gör jag ju -då är det dags att ta till det nu.... Några värktabletter är inte heller fel, det tar udden av smärtan. 


När man trampar på en sjöborre, shit vad ont det gör, ska man enligt dem som tog hand om mig veta:


1 Det är inte farligt/giftigt
2 Dra inte ut dem, de har hullingar
3 Ta värktablett
4 Gnid in området med citron, lime eller vinäger i 15-20 minuter 
5 Banka på området så att de krossas cirka 20 minuter. Det gör ont!!!
6 Fortsätt med lime under dagen/kvällen
7 Sjöborrens stickor kommer krypa ut av sig själv till slut


Jag hoppas de kommer ut för jag har halva foten full, ser ut som prickig korv, och på tåspetsarna gör det fruktansvärt ont.


Christine som hjälpte mig gnugga lime och krossa sjöborrar

De här tjejerna ställde upp med allt från att hålla handen, hämta dricka, se till att jag fick värktabletter, trösta, hämta alla grejer från stranden och se till att mitt bagage hämtades från Seaside och kördes till Immigration där båten går. Allihop promenerade med mig bort till båten och såg om mig under en lång stund. 


Tack snälla underbara ni!!! Jag hoppas ni har en fortsatt underbar resa.


Kristin 

 Frida

Rebecka

Fick mig en skön dusch på Bundhaya :) och konstaterade sedan att jag var ordentligt hungrig. Linkade iväg och köpte en baguett och höll på att missa båten.... Ser att alla klivit i longtailen och att mina väskor och jag är det enda som är kvar på stranden!!! Där hade jag tur :D Alla var på plats i god tid så vi åkte 16.00 

Bye Bye Koh Lipe

 Killen bredvid mig hojtar glatt till alla -Smile everyone!!! Och det gör alla 
-Tomorrow it´s time to work!!! hahaha vilket gapskratt det blev

Tjejen i röd topp heter Lina och vi delade taxi till flygplatsen

Framme på Langkawi. Nu är det dags för passutdelning. Fantastiskt!!! Efter stämpling mm ropar de upp alla resenärer en och en så man får gå fram och hämta sitt pass.

Ja så delade jag då som sagt taxi med Lina från Stockholm. Det tog ungefär 20 minuter och kostade oss 30RM (70 SEK). 


Allting flöt på och jag kom med Air Asias 20.50 plan :) Biljetten kostade 242RM (540 SEK) Samma biljett kostade 25RM när de släpptes men jag ville ha flexibiliteten. Är inte den viktig så boka i god tid. Incheckning av bagage kostar en hel del på flygplatsen, 15 kg = 45RM och 20 kg = 195RM. Så om jag så skulle kasta en del skulle det inte överstiga 15 kg :D. Det klarade sig.


När man kommer till Kuala Lumpurs LCCT behöver man inte oroa sig för hur man ska ta sig in till stan. Det går bussar hela natten och kostar 8-10RM. Jag åkte "StarShuttle" som kostar 8RM men med tjänsten att bli avsläppt vid hotellet för 18RM. Gäller bland annat hotell i Chinatown och det passade mig som bokat Citin Pudu. Kanonsmidigt.


Nu var det ju så att det var slutet på Kinesiska nyåret och stor hinduisk högtid så hela stan var igenkorkad. Busschauffören försökte få mig att gå den sista biten. Korkhuvud.... Med en fot full av sjöborre, ett bagage som väger bly och inte en susning om var jag var går jag INTE runt i Kuala Lumpur  klockan 00.30 på natten. Han fick sig en avhyvling som hette duga.Till slut sa han skrattande -You angry with me?!?! -Oh yes...Hrmmmmpffff Så efter en timmes sightseeing, KL by night, körde han mig till hotellet, och bar in väskorna på hotellet :D


Hög tid att sova :)


Kram 


Bitte