Bittes Reseblogg: JULAFTON LÅNGT HEMIFRÅN, PÅ KOH LIPE

GOD JUL allihop!

Ja så var det då julafton. Sitter och äter min frukost och tittar ut över ett alldeles turkost vatten. Allt borde vara helt fantastiskt, men ohhhh vad jag längtar efter mina små hjärtan, hoppas så på att det går att nå dem via Skype senare i eftermiddag. Katarina och jag kom överens om förmiddag hemma för att tala med Agnes och Oliver och jag hoppas på att få tag på Tea samtidigt. Timmarna kan inte gå fort nog.

Mitt rum kändes inte ok, så bara ut och leta annat. Men ibland har man tur, när jag står i receptionen kommer en tjej och lämnar nyckeln och säger hej då. Snabbt fram och frågar om jag kan få titta på det och ja de måste ju dra på det lite, men jo det fick jag. Rummet är betydligt bättre, men helt kart är att jag saknar min bambuhydda. Det är liksom mycket bättre luft i dem, såklart hahaha

Ett som är positivt med mitt boende, i slutet på Pattaya Beach, är att här inte är så mycket longtail-båtar som kör fram och tillbaka precis utanför. Det är klart att de finns men inte i den mängd som längre bort där de kör fram och tillbaka hela tiden och låter fruktansvärt, för att inte tala om dieseldoften efter dem. Plus de fraktbåtar som nu också ligger där. Det byggs nämligen otroligt på ön.

Den flygande saken som ödlan har i munnen lyckades jag få ut från mitt rum och stackarn var nog yr i huvudet efter den omgången..... och blev ett lätt byte, naturens gång.... smaklig måltid....

Vädret är sådär, jag åkte ju från en klarblå himmel i Chiang Mai och Bangkok, och det vill man ju inte ha när det är dags för stränder. Där ska himlen liksom alltid vara blå och solen skina på denna fantastiskt vita sand. För är det något det finns på Lipe så är det underbara stränder. Men det är klart att den kommer skina, men det är ju lite speciellt om den kan behaga göra det på julafton :D

Framåt eftermiddagen gick jag bort till Z-Touch för att titta efter Katarina, Albin och Robin. Katarina och jag tog varsin massage, det kan ju aldrig vara fel en julafton, eller hur?

Lyckan är fullständig!!!!

Jag har talat med alla tre!!! Agnes och Oliver i full mundering ute, lekandes i den 30 cm djupa snön. Tea uppklädd i finkläder, klänningen hon fick av mig i födelsedagspresent :) färdig för att fira jul. Jag kan inte beskriva lyckan att se dem, tårarna bara forsade ….. Blödig abuela, farmor/mormor i samma ord på spanska, som de använder när vi är tillsammans alla fyra.

Agnes, Oliver och Tea jag älskar er oändligt, bortom alla ord. Önskar så att jag kunde känna era armar runt min hals, att jag kunde höra era glada skratt, se all glädje över tomte och alla presenter men nu är det såhär och jag är så glad att jag fick tala med er och se er. Ni är de absolut bästa barnbarnen man någonsin kan få. GUD JUL!!!!

Dags att torka tårarna…. :D

Och till och med julgran och renar finns det här. Ovanpå en gran helt i min smak i silver och vitt som glittrar så fint med massor av ljus :D

Fortsatte senare på kvällen med foot-scrub och pedikyr, så nu är fötterna i god form igen.

Så avslutades kvällen med en trevlig middag tillsammans med Oat, Katarina, Robin och Albin. Soppa till förrätt, inte lika stark som den jag lagade i Chiang Mai, och på det åt Katarina och jag varsin helt underbart god Red Snapper, den godaste jag ätit på länge. Till dessert blev det banana-pancake med choklad för att riktigt gotta till det. Kändes som jag rullade bort längs stranden när jag skulle tillbaka.