Last night in Bangkok

Ligger kvar länge och tittar på utsikten.... Det är ju bara en massa hus men jag fascineras ändå och tycker den är fantastisk.

Den sista dagen får det faktiskt bli frukost på hotellet. Jennie och Daniel tipsade ju om caféet igår så marsch dit. Och så fick jag sällskap av dem också 😃. 

Låg en stund vid poolen och hade sällskap av detta urgulliga hjälpsamma par. 

Fick till och med låna duschen hos dem. Tack för det!! Under tiden vi ligger vid poolen får vi reda på att det bombats i stan. Det känns ju bra det här!! Tydligen var det riktat mål mot en viss person och inte precis här där vi bor, men ändå. Över 30 skadade! Risken är nog att stämningen blir sämre och att det i ännu större uträkning gäller att passa sig var man går någonstans. Hem till lilla Sverige låter bra just nu.

Vill inte annat än att åka hem just nu, men känner ändå panik över att lämna sol och värme som jag älskar så mycket. Det är blandande känslor som finns i kroppen. Sen ska vi ju inte tala om hur mycket jag längtar efter att träffa de underbara älsklingarna mina. Kan knappt bärga mig tills jag får se dem igen. Känna de små armarna och höra deras ljuva stämmor. 

Det finns en turistinformation på hotellet och de menar att det är bättre för mig att ta MRT, tunnelbanan, direkt från Asok till anslutningen för Airportlinken. Ja då får det väl bli så. Det enda är att jag måste igenom värsta mobben för att komma till MRT, med spärrar och kontroller och jag lär få genomsökt min ryggsäck. Den innehåller ju inget annat än kläder och presenter men ändå, jag har inte lust med det. 

När det är dags att jag ska åka och oväsendet ute ökar i takt med att klockan går känner jag att det gör riktigt ont i magen. Då föreslår de att jag ska ta taxi ut istället. Jodå de lovar att jag hinner och hittar en chaufför som kör mig ut för 350B. Det är nog det bästa i alla fall med tanke på knä och axel med tung rygga och pågående situation. 

Sagt och gjort, taxi får det bli. De och chauffören hade ju lovat att jag skulle hinna..... Jodå vi hann.... Men inte tog det de där utlovade 45 minuterna inte.....  Kunde knappt hålla mig för skratt när jag fick syn på den här dekalen...... Den högra alltså 😆

Snacka om bil med bling-bling!!!

Jag kunde ju själv räkna ut att det skulle vara köer men det verkade vara big news för chauffören!! Till slut kunde jag inte hålla mig

-you buy me new ticket if I miss my flight. 

Helt plötsligt ligger vi i 160 på motorvägen..... Hahaha behöver jag säga att vi hann. Och stora näspetaren kunde ju bara inbilla sig att han skulle få dricks. Gräver man nästan hål i huvudet blir det ingen.

Bye bye Bangkok

När jag checkar in ryggar hon till när hon ser mig, min näsa och mitt knä. 

- You need wheelchair? 

- Nej så illa är det väl inte! Men det slutar med att de kör iväg mig i rullstol i alla fall..... Jajaja det har ju fördelen att jag slipper alla köer. Gräddfil hela vägen och rakt in på planet. Men jag måste erkänna att det känns fånigt, jag är ju van att klara mig själv. Men samtidigt är det kanske nyttigt att känna på hur andra kan ha det, eller hur?

Lite middag och sen var det natti natti med Larsson