BYE BYE BORACAY....

Jaha så har sista dagen på Boracay, eller som de uttalar det här Boracka, kommit. Det är lite blandade känslor att åka härifrån. Eftersom det är så mycket folk runt nyår känns det skönt och jag hade velat se lite mer av ön. Men nu är det dags i alla fall. Jag har ju mycket spännande framför mig. 

El Centro har varit ett bra boende, alla är så vänliga. Det är inte så vackert som Lingganay men som sagt mysigt och dyrare hahaha. Jag fick ju en natt vid White Beach till slut. Skulle jag komma tillbaka vid den här tiden på året skulle jag inte välja WB. Det är för mycket party på nätterna för mig...... 

Jag skrev ju precis att jag ville se lite mer av ön och det blir inte alltid som man tror. Jag tog mig ut en sväng istället för att sitta och skriva, smart drag om jag får säga det själv. Det blev en tur med tricycle, en kort en men i  alla fall något. Jag försökte nämligen hitta tillbaka till det område jag blev avsläppt på häromdagen när jag skull ner till WB på morgonen. Helt lost.

Kom i alla fall fram till kite-surfarnas paradis 

Nu fortsätter jag mina funderingar. Hittar inte den där gatan. Tråkigt, men det som jag tycker är värre är när jag frågar någon i området om de vet en gata full med små affärer och de tittar på en som om man var ett ufo, med helt tomma ögon och svarar att nej det finns det inte, vad sjutton jag var ju där häromdagen. Det känns obehagligt. Kan undra om de kommer utanför sin lilla gata under sin livstid. Det är som om jag inte skulle ha kännedom om det fanns en affärsgata på Rotorp. Usch nu var jag hård, men jag tycker det är så sorgligt. Och området är inte speciellt stort. Hur många gånger har jag upplevt när man frågar efter något t ex och de bara upprepar det jag säger med tomma ögon och säger no. Tillåts man inte tänka eller vad är det? 

Tänker på det den indiske killen och hans fru, på planet till Boracay och ägare till ett stort företag i Manila, som berättade hur de övertydligt får förklara vad som skall göras, sedan kontrollera det som gjorts och är det sedan något som är fel så beror det på dåliga instruktionen från chefen. Det de saknade var helt enkelt engagemang, förmågan att tänka själv och hitta lösningar.Börjar förstå lite vad de talar om. Vad beror det på???  

Det här gäller självklart inte alla men så otroligt många. Det finns naturligtvis många urtrevliga, intelligenta,hjälpsamma framåt personer det är inte det det är frågan om. Men jisses vad djup jag blev nu, jag som skulle på tur :D 


Jag har faktiskt gjort lite shopping idag också :) den första på den här resan. De är gjorda av bland annat kokosnötter och bananblad.....

Fick i alla fall tag på en tricycle, vilket inte är speciellt svårt och begav mig lite norröver. Vi stannade till vid en utsiktspunkt, Mount Luho, och här skulle det klättras... Allt är ju relativt, en del skulle kanske inte kalla det klättra ;D

Detta är utsikten mot "fel" sida av ön

Och detta är nordöstra sidan. Ön är mycket större än jag trodde.

Här kommer lite djur som finns på ön. 
Tyvärr var det här det närmaste jag kom den här lilla stjärnan.

Humor har de i alla fall

 Och en helt vanlig apa

Vidare norröver kom vi till

Vilken underbar strand!!!! Inte så full med folk som White Beach och ett vatten som var så turkost att jag nästan blev religiös......

Dags att åka tillbaka det är dags för utcheckning....

....och när den var klar var jag ju tvungen att ta sista soltimmarna och baden innan det var dags att bege sig till Kalibo. 

Ny bok och sista shaken

Och med de här bilderna säger jag bye bye Boracay........

Resan till Kalibo gick bra även om jag fortfarande hatar den där båten mellan Boracay och Caticlan. Vilken tur att jag åker från Kalibo,  jag slipper både väga mig och åka miniplan. Något bolag använder sig av bombardierplan och när jag googlade på dem blev jag ännu gladare att jag valde Kalibo. Och hur sjutton skulle det gått med de 10 kg bagage man får ha med på de planen....
Jaaaa trots att man får skumpa fram i en van i 1.5 timme så känns det bra.

Kram kram

Bitte