CYKELTUR A LA EAT, PRAY AND LOVE PÅ KOH JUM

Vilken härlig dag!!! Vaknar upp till den mest underbara utsikt. 

 

Och nu är det dags att ge mediteringen en riktig chans… Travis kom hit, vi talade massor och gjorde flera korta sessioner. Det känns riktigt bra. Det tog sin tid så idag blev det bara en kort stund på stranden.

Christy kom hit och vi hyrde cyklar. 50 Bath för 3-4 timmar eller 100 Bath för en hel dag. Det verkar som att alla har samma priser på sådana saker. “Taxi” kostar 50 Bath utan pardon, inte lönt att pruta. Det är ju en liten ö så alla är väl släkt med alla ;) 


Vi kände oss som Julia Roberts i Eat, Pray and Love när vi var ute och cyklade. Det var bara snyggingen som saknades…… 

 

Att cykla på Koh Jum är inte det lättaste. Cykeln åkte fram och tillbaka och vi trodde aldrig vi skulle komma fram på de dåliga vägarna, men vi hade vansinnigt roligt när vi höll på. Det var många gapskratt på den vägen. 

Vi fick se en helt annan sida av ön när vi kom till byn Jum Village som ligger ungefär 2 kilometer söderut. En liten ordinär by, lite hamnstuk, med några småaffärer och restauranger, som har dyrare priser på maten än hotellet.  Här finns internetcafé och det kostar 3 Bath/min, så det är väl inte konstigt att de inte har blomstrande affärer precis. . Båda tar det samma och jag kunde inte låta bli att kläcka ur mig att det liknar maffiastil. Lite konkurrens är alltid nyttigt.

 

 Här är det inte less is more ;)

 Jum Village by night

 

Men jag åt i alla fall barracuda på “Mama Cooking“, riktigt gott. Mama själv var för gullig när hon satte sig ned vid bordet och tog beställning. Vi åt vår dyraste middag på ön. Två små bitar fisk kostade 100 Bath och sedan kom ris, grönsaker och dryck på det. Kommer inte ihåg vad notan slutade på.

 

 

 Fantasin har inga gränser....

Om det nu var bökigt att ta sig till byn är det inget mot när vi skulle tillbaka och det hade hunnit bli kolsvart. Här finns förresten inga gatlyktor. För en gång skull hade jag varit förutseende och tagit med en minificklampa. Herregud vad vi skrattade…. Den cementerade vägen tar bara slut och går över i sten/grusväg att vi inte stöp är ett under för det blev tvärnit på cykeln. 


När vi nu ändå var ute och cyklade åkte vi bort (kanske 2 kilometer) till Golden och hämtade Christys ryggsäck. Hon ska tälta på stranden där jag bor…. Hur kul låter inte det?? Vi pratade om att jag skulle testa, men det blir en annan dag det……. När vi var där plockade hon fram sig rockring som åker med världen runt och började rocka, hon var skitduktig :) 

 

Sen bar det iväg….. Som folk skrattade och vinkade åt oss där vi kom farandes… Och vi ska bara inte tala om vägen in till Andaman, 1 kilometer kanske, den är inte att leka med. Fick ner framhjulet i en stor grop med lera!!! Nej jag flög inte över styret :P Tack för det!!! Några av killarna som jobbar här kom ifatt oss och lyste upp vägen puh…. Christy kom i full fart och kunde inte stanna och skriker plötslig -You´re going the wrong way!! -Oh nooooo!! I aaaaam. Kom ihåg att hon hade mastodont ryggsäck på sig…..

Efter den utflykten tyckte vi att vi var värda bananpannkaka med choklad på och fruktshake till det ;) det var balsam för själen det. Alla ursäkter är bra… 

God natt till Christy, camparen, och alla andra.

Bitte