PHNOM PEHN PÅ EGEN HAND

Efter en god natts sömn hade jag  bestämt mig, jag åker inte till Chiang Mai. Det är väl bäst att jag sover på saken en natt till för säkerhets skull innan jag bokar av hotellet.

Efter en snabb frukost var det utcheckning. Sen har det varit öset:D Den här gången på egen hand, orkade inte leta efter organiserad tur och hade ju bara fram till cirka 14.30 på mig att hinna med det jag ville se. 

Naturligtvis hade hotellet en tuk-tuk förare som ville köra runt mig för $20. Nix det blir inget med det. En av de andra kommer fram till mig när jag promenerar iväg och vi kommer överens om $10 för att köra mig till "The Killing Fields" Vad som ska ske resten av dagen får vi se. 

 

Jag gillar verkligen bensinstationen, kolla in flaskorna :)

Först ut var alltså The Killing Fields som ligger 18 kilometer utanför stan,och det tar cirka 30 minuter med tuk-tuk att ta sig dit. Inträde $5 och då får man en karta och hörlurar med en man som upplevde regimen och har mist stora delar av sin familj som berättar. Området visar på grymheterna under Pol Pots regim. Hur kan en människa åstadkomma all denna fruktansvärda ondska..... ja jag tappar orden för det. Måtte det aldrig upprepas!!! Och så vet vi ju att det gör det......


Än idag hittas människodelar och kläder, framförallt under regnperioder. Det berättas om masssgravar och skjutfälten där det idag är planterat blommande träd på samma rad som skyttarna stod. Det är omöjligt att inte förfäras. Hur kan det bli så?!?!?! Det är svårt att se kläder som sticker upp här och där, barnkläder, vad gjorde de för ont???


Jag vill varna lite för en del bilder som kommer är riktigt obehagliga. Det här var ett otroligt starkt besök och tårarna var inte långt borta. 

Tea om du läser här så ska du nog inte titta på bilderna.

Genom hjälp från experter har man lyckats identifiera många personer och man har också fått fram olika kön och åldersgrupper som man sedan, usch det låter hemskt, sorterat efter. 

 

 

Där träden idag står var det skjutfält

 

 

 

Kläder som fortfarande kommer upp vid mycket regn......

 

Ja det är var inga trevliga bilder att visa, men jag tror det är viktigt för omvärlden att få se vad som pågick. Kanske kan vi lära oss något. Jag måste erkänna att jag var omtöcknad när jag gick ut därifrån. Det tog ett tag att släppa allt det hemska. Det var samtidigt skönt med den 18 km långa resan in till stan igen för att rensa huvudet. Ja rensa och rensa, det är en otroligt dammig resa så jag satt med sarongen över munnen mesta tiden för att kunna andas. Några foto med gatuvy.

 

 

Med de två kommande bilderna vill jag visa vilka skillnader som finns i landet.

Nästa stopp, Russian Market, här kan man fynda det mesta men det gäller att vara bra på att pruta :) Får du gå, ja då är du under deras gräns, men ibland kan man tänja på den i alla fall, jag gjorde det ;D

Det är lika bra att ta allt det jobbiga med en gång. "Tuol Sleng" museum of Genocidal, tortyrmuseet. Det kostar US$3

  

   

   

 

 

 

 

 

Vi ska nog vara glada att vi slapp att uppleva det här. Och nu blir det inte mer jobbiga turer på den här semestern, jag har fått min beskärda del av information. Jag är glad att jag gjort den här turen som gett mig otroligt mycket.


Små plommon med salt och citron på. Gott!!!! Men chauffören varnade, ät inte för många då får du ont i magen :D

Dags för besök på Pagodan, templet, strax bortanför mitt guest house.

 

 

En munk i tiden.....

 

 

 

 

 

Här fick jag några rökelsepinnar i handen och skulle svänga dem fram och tillbaka och be om hälsa och så vidare för någon och sedan skulle de sättas ner i den grå skålen längst fram.. Sedan tog mannen, han babblade en massa, och skvätte vatten på mig...... Ja sedan kom såklart lådan fram där jag skulle lägga pengar..... 

Hämtade väskorna, lite mat till chauffören och mig med dricka till för US$3 :)

Klocka 14.00 när Grand Palace öppnade stod jag vid dörren. Öppet 8.00 - 11.00 och 14.00 - 16.00 med inträde US$6. Jag bara skulle se.... Ett överdåd utan dess like i all kontrast mot vad jag sett i övrigt i landet. Och här minsann sparas det inte.... 

 

  

 

 

 

 

Måste säga att jag är helt nöjd med vad jag hunnit med under en halvdag. Min mycket trevlige tuk-tuk förare som jag verkligen kan rekommendera, ja han heter förresten Leang och finns alltid utanför Sinh Foo Guesthouse, tycker jag gjort ett bra jobb under dagen, det har gått i ett :D


14.30 och dags att åka till flygplatsen. Off to Bangkok. Resan till flygplatsen tar cirka 30 minuter och alla tar $8. Det slutade med ett bra pris US$22 för min hela dag.


Den här trafiksignalen tycker jag är bra. Den visar exakt hur lång tid det är att stå kvar/köra.

Anlände till Bangkok right-in-time. Måste säga att det fungerat otroligt bra med alla lågprisbolagen Cebu Pacific, Philexpress och Air Asia.

Efter en del trixande med snabbtåg 45 Bath (biljett köps i kassa), skytrain 30 Bath (biljett köps i automat, pris beroende på antal stationer) och tuk-tuk lyckades jag ta mig fram till mitt hotell Bossotel, som Anna så varmt rekommenderat. Ja hotellet är bra :) men såklart är wi-fi uruselt :D Ut runt hörnet och fick en middag som sved i munnen...... Gott!!!

Snart är det en ny dag med nya upplevelser. Ha det gott :)

Bitte