EN ANNORLUNDA DAG I MANILA

Mitt rum i Kalibo var väl ingen höjdare men det är ont om hotell där så det var inte mycket att be för. Men de var otroligt trevliga och hjälpsamma. Frukost ingick i mina P800 och klockan 04.00 kom de och väckte mig med frukostbricka.


Resan till Manila är ju snabbt avklarad, med runt en timmes restid. Som tur är har den relativt nya Terminal 3, för lågprisbolagen, också en bagageinlämning. In med packning och ut på stan.


Det går en shuttlebuss för P20 (3.50 kr) till EDSA som är en knutpunkt för LRT och MRT som sedan kostar P15 (2.50 kr)in till stan. Det fick det bli, vad är det för utmaning med taxi??? Samtidigt tror jag det i går snabbare på eftermiddag/kväll när det är dags för tillbakaresan. Bussen var såklart knökad med det var i alla fall ingen som satt på taket. I bussen skvalar kärlekssånger, en favorit hos många :) Vi passerade den skitigaste å jag någonsin sett, värre än Nilen i Kairo. 


Eftersom kriminaliteten är så hög i Manila ska jag försöka hålla mig ifrån för mycket strosande här och där. Jag brukar ju komma på de mest konstiga ställen.


Har i alla fall ett mål, jag ska åka Jeepney, som är en kvarleva från kriget men som även nytillverkas och se en liten liten del av Manila.

Jag lyckades ta mig till en central LRT station och gick av. Kom ut och sen bara stod jag där rakt upp och ner som tappad bakom vagnen :D Såååå annorlunda. Mitt i röran, men han syns inte, sitter en tiggare mitt i vägen i all sörja..... om det räcker med en vet jag inte men det var det jag såg. 

Framför mig finns ett juicestånd och jag bara känner att jag måste ha för att sansa mig. Bredvid står en kvinna och dricker juice och jag frågar vilken hon rekommenderar. Det var Rebecca, från Manila, som jag träffade. Vi spenderade dagen tillsammans, tänk som det kan bli. 

Vi var på Casino men eftersom jag inte är någon gambler gick vi därifrån och sedan uppnådde jag mitt främsta mål för dagen, åka Jeepney :D Försökte förresten fota på casinot, men no no no. Det gick inte.... totalförbud mot foto.


Vi tog Jeepney till Rizal Park som man också kallar Luneta Park. Här finns deras hjältar i historien och den har funnits sedan spanska kolonialtiden. josé Rizal som parken fått sitt namn av avrättades i parken.

Vi promenerade runt lite och åkte "tåg" runt parken och tittade. Naturligtvis blev det en av mina absoluta favoriter under resa, massage. För P250 (42 kr) fick vi massage i en timme. Aooooo min massör var blind och hade starka händer... Jag låg mest och sprattlade så ont gjorde det :D

Platsen där Rizal avrättades

Monumentet med Rizals staty vaktas 24/7. Rebecca, advokaten, försökte gå innanför avspärrningen för att höra om vi inte kunde få foto på dem, men ojojoj vad fort det gick för vakter och polis att vara framme!!!

Nog med parkliv :)

Arbetslösa sjömän som väntar på jobb

In på Robinson´s Mall och åt lite junkfood, pasta med bacon och campinjonsås mmmm, jag som bara ska ha local food när jag är ute ;) men får ju inte vara sämre än man kan ändra sig, eller hur? Hittade butiken Matahari, som finns bland annat Bali, med indonesiskt godis. Torkad mango med chili tyckte Rebecca skulle vara bra för min totalkörda hals.

Efter det gick vi in på ytteligare ett Casino, i de fiiina kvarteren. Men det blev inget spel där heller, tänker inte börja, utan bara prat prat :D Rebecca är verkligen en jättetrevlig person.

Hon visade mig också åklagarmyndigheten och domstol, men korten blev inte så bra så jag lägger inte upp dem.

Så var det dags för mig att ge mig av till flygplatsen, vill ut i tid eftersom jag inte har en aning om hur lång tid det tar i rusningstrafik och jag vill inte missa planet härifrån. Det här är på väg til LRT och i kön, som har speciell avdelning och vagn för kvinnor. Och tro mig, packade sardiner är ingenting jämfört med ett LRT. Men man behöver inte bekymra sig om att man kanske ska ramla i alla fall.

Och vilken tur att jag gav mig iväg tidigt för när jag kom av LRT kände till och med jag -hur i h....... ska jag hitta här??? Men det gick bra. 

På flygplatsen fortsatte jag att frångå mina principer med mat, jag åt pizza.

Såg också att jag kastat min hemresebiljett, jag kanske stannar..... nejdå tur att internet finns. 

Men summan blev ju trots allt en väldigt annorlunda dag med en mycket trevlig person. Hoppas verkligen vi kan hålla kontakten. Det här var nog något av det värsta jag sett, just att det var så smutsigt. Vilken fattigdom, tiggare som sitter mitt i gatan i leran. Massor av hemlösa barn och hög kriminalitet. Kairo med dödens stad satte sina spår men det här var något annat. Herregud vilken stad!!! Jag känner ingen längtan att komma tillbaka, någonsin.

Nu bär det av till Ho Chi Minh fd Saigon och nya upplevelser. Det kan bara bli bättre.

Kram kram

Bitte